Mammuttankar

Har precis sett på filmen Mammoth av Lukas Moodysson. Blev väldigt berörd.

"Huvudtemat är föräldrar som lever mer eller mindre åtskilda från sina barn. Leo och Ellen lever en materiell lyxtillvaro med sin sjuåriga dotter Jackie på Manhattan. Deras toppjobb som spelsajt-ägare respektive kirurg gör emellertid deras samvaro med dottern minimal. Hon tyr sig helt till sin filippinska barnflicka Gloria, som tvingats lämna sina två små söner till sin egen mor hemma på Filippinerna för att få ett någorlunda välbetalt jobb. Hon hoppas kunna finansiera ett hus på Filippinerna med sin lön. Skillnaden mellan värdfamiljen och deras barnflicka är alltså att de förstnämnda mer eller mindre frivilligt väljer bort samvaron med sitt barn till förmån för karriären, medan Gloria gör samma sak av bistert nödtvång." (hämtat från Wikipedia)

Vet egentligen inte hur jag ska formulera mig, men jag hoppas att Dan o jag ska prioritera att umgås med våra framtida barn, framför att arbeta häcken av oss för att ha dyra prylar och ett perfekt hem.... risken kanske inte är så stor att vi över huvudtaget kommer kunna köpa dyra prylar och ha ett perfekt hem (förskollärarlönen är inte den fetaste) men jag hoppas ändå att vi kommer prioritera familjen framför prylar, och en trygg o härlig vardag framför att längta efter helgen och 2 v semesterresa till maldiverna. Oj oj nu känns det som att jag provocerar lite. Jag vet att det finns fantastiskt många familjer som klarar att kombinera både ett framgångsrikt jobb, fint hus m.m. och goda relationer med sin familj/barn. Filmen gjorde mig bara väldigt påmind om hur tacksam jag är, hur bra jag har det och har haft det under min uppväxt.

Och det är såå lätt att uppslukas av alla krav som ställs på hur man ska leva... jag hamnar lätt i att bry mig för mkt om sånt som egentligen är rätt oväsentligt... typ kläder/saker man vill ha som man inte har m.m. Samtidigt som jag tycker sånt är roligt och jag tror absolut att Gud vill att man ska må bra med sig själv och ha det trivsamt runt omkring sig... hm.. känner mig lite ambivalent.. (!) Huvudsaken är väl kanske vad som får högst prioritet i ens liv...

"...om Gud nu på ett så underbart sätt bryr sig om blommorna, som står här i dag och är borta i morgon, ska han då inte ha omsorg om er?"...

Ja hu ja, man kan då oroa sig för mycket saker här i livet... och det är lätt att ha åsikter om det ena och det andra när det exempelvis gäller familjeliv o prioriteringar. Ska bli spännande o se hur man själv betér sig när det väl gäller och man är mitt uppe i blöjbyten, mellanmål och bollibompa...

Tackohejfrånmej