Mammuttankar

Har precis sett på filmen Mammoth av Lukas Moodysson. Blev väldigt berörd.

"Huvudtemat är föräldrar som lever mer eller mindre åtskilda från sina barn. Leo och Ellen lever en materiell lyxtillvaro med sin sjuåriga dotter Jackie på Manhattan. Deras toppjobb som spelsajt-ägare respektive kirurg gör emellertid deras samvaro med dottern minimal. Hon tyr sig helt till sin filippinska barnflicka Gloria, som tvingats lämna sina två små söner till sin egen mor hemma på Filippinerna för att få ett någorlunda välbetalt jobb. Hon hoppas kunna finansiera ett hus på Filippinerna med sin lön. Skillnaden mellan värdfamiljen och deras barnflicka är alltså att de förstnämnda mer eller mindre frivilligt väljer bort samvaron med sitt barn till förmån för karriären, medan Gloria gör samma sak av bistert nödtvång." (hämtat från Wikipedia)

Vet egentligen inte hur jag ska formulera mig, men jag hoppas att Dan o jag ska prioritera att umgås med våra framtida barn, framför att arbeta häcken av oss för att ha dyra prylar och ett perfekt hem.... risken kanske inte är så stor att vi över huvudtaget kommer kunna köpa dyra prylar och ha ett perfekt hem (förskollärarlönen är inte den fetaste) men jag hoppas ändå att vi kommer prioritera familjen framför prylar, och en trygg o härlig vardag framför att längta efter helgen och 2 v semesterresa till maldiverna. Oj oj nu känns det som att jag provocerar lite. Jag vet att det finns fantastiskt många familjer som klarar att kombinera både ett framgångsrikt jobb, fint hus m.m. och goda relationer med sin familj/barn. Filmen gjorde mig bara väldigt påmind om hur tacksam jag är, hur bra jag har det och har haft det under min uppväxt.

Och det är såå lätt att uppslukas av alla krav som ställs på hur man ska leva... jag hamnar lätt i att bry mig för mkt om sånt som egentligen är rätt oväsentligt... typ kläder/saker man vill ha som man inte har m.m. Samtidigt som jag tycker sånt är roligt och jag tror absolut att Gud vill att man ska må bra med sig själv och ha det trivsamt runt omkring sig... hm.. känner mig lite ambivalent.. (!) Huvudsaken är väl kanske vad som får högst prioritet i ens liv...

"...om Gud nu på ett så underbart sätt bryr sig om blommorna, som står här i dag och är borta i morgon, ska han då inte ha omsorg om er?"...

Ja hu ja, man kan då oroa sig för mycket saker här i livet... och det är lätt att ha åsikter om det ena och det andra när det exempelvis gäller familjeliv o prioriteringar. Ska bli spännande o se hur man själv betér sig när det väl gäller och man är mitt uppe i blöjbyten, mellanmål och bollibompa...

Tackohejfrånmej

Spännande år!

Ser verkligen fram emot ett spännande år, speciellt vad som kommer hända i kyrkan (m ny pastor som inspirerar) och vår resa till USA i sommar!! I soooo look forward to it! Det är ju inte 100 % bestämt än men vi talar i tro ;) Vi vill nämligen åka till Bethel Church i Redding (en stor, härlig församling i California) och gå en 2 v bibel/lovsångsskola. Låter kanske supertråkigt och udda för en del av er som läser, men för oss är det a dream come true :) Att få tillfälle att utvecklas (känns som jag använder det ordet rääätt mkt i bloggen hittills...oops) både andligt och musikaliskt och i den tjänst som Dan och jag har tillsammans i kyrkan (att leda musiken). ÅÅåå va det skulle va roligt!!

Idag fick vi dock reda på en stor oväntad men nödvändig utgift som vi måste göra, + att bilen ska fixas klart nästa vecka. Det är så underbart med stora utgifter när man håller på och sparar pengar... not! Men istället för att deppa ihop över det försöker vi se det som ett tillfälle att lita på Guds omsorg, att han förser oss med det vi behöver! :)

"Commit to the Lord everything you do, than your plans will succeed". Ordspråksboken 16:3

Här är en go soft version av en härlig låt framförd av Brian Johnson (musikpastor i Bethel Church o en av lärarna på skolan vi vill gå):

Brian Johnson – Love Came Down (If My Heart Is Overwhelmed)

Sov gott!

Skriva eller inte skriva - det är frågan

Hm.. blir lite fundersam över vad jag ska skriva här i bloggen. Jag vill ju vara personlig men inte privat. Ni som har bloggar, hur tänker ni när ni skriver? Har ni några tips på hur man kan tänka kring innehållet i bloggen? På ett sätt blir man ju ganska sårbar när man lämnar ut massa saker ur ens innersta, samtidigt som det kan vara en hjälp och ett stöd för andra att läsa om vad man funderar på. Ska man alltid behöva fundera över alla saker man skriver (om det är ok att lägga ut) ja det måste man nog förresten... Gaaaah blir lite tokig på detta! (men bara lite...).

Tips och råd tack!

Frustrerad

Hej!

Tänkte börja med att uttrycka lite frustration över skolan och vissa lärare, men insåg sen att det kanske är bättre att lägga det bakom sig o gå vidare. Varför lägga så mycket energi på att vara frustrerad och arg (som jag verkligen var idag när vi slutat skolan för dagen, kände liksom för att bara skrika skethögt och boxa hårt på nåt...) istället för att fortsätta vara glad över de roliga teaterredovisningarna vi hade idag. Alltså ibland måste man ju bara få vara arg och frustrerad över orättvis behandling och saker som inte står rätt till, men man får ju inte låta det förstöra resten av dagen och sluka massa energi från en. hm... men när jag tänker på det så blir jag så irrrrriiiiittterrrad!!! okej, bäst att inte tänka på det mer, eftersom jag inte kan göra nåt mer åt saken eftersom jag redan har ifrågasatt lärarna och försökt framföra mina åsikter till dem..

ja ja släpp det nu. (som en rolig person skrev på fb till mig efter att pappa dog...oj kanske lät lite makabert, men ni som vet om situationen fattar nog.....oj det lät ännu mer kryptiskt...hmmm... äh släpp det nu!)

Tack o hej för idag nu ska jag vara lite social med min snart tv-kändis (som det förövrigt stod om i tidningen idag!)

/Lollo

Välkommen hit!

Oj jag startade visst en blogg helt plötsligt. Kom att tänka på det igår när jag skulle sova, att det kanske vore roligt. Har förut tänkt att det bara är personer som vill ha lite extra uppmärksamhet som bloggar... men sen har jag ändrat mig och tänker att det kan ju va kul att skriva av sig lite om sånt man tänker på. Men då tänkte jag att då kan jag ju lika gärna skriva vanlig dagbok. Men sen tänkte jag om igen och tänkte att det kanju va

kul o skriva så att andra kan läsa, kommentera och komma med andra funderingar. Ja, så här håller det på i mitt huvud, jag tänker ibland lite fram och tillbaka, vrider och vänder på funderingar, och så kommer det nog hålla på resten av livet.

Det är nog precis det som denna blogg kommer innehålla; tankar och funderingar kring livet och vardagliga händelser. Men även min tro på Jesus och hur den formar mig och påverkar mig i min vardag, i beslut jag tar och hur jag vill vara som människa. Tron är det viktigaste för mig, det är det jag grundar mitt liv på och mina tankar om livet. Det kan tänkas konstigt för vissa men jag är oerhört glad och tacksam att jag funnit en tro som bär genom allt.

Har under de senaste åren verkligen insett att hela livet är en process, man lär sig saker hela tiden och tankar om livet, relationer, världen utvecklas och förändras. Det tycker jag är fantastiskt! Det är väldigt gött också när man känner att ens tro också utvecklas. Bara för att jag är kristen så kan jag inte allting, har jag inte svar på livets alla frågor, går inte livet på räls och jag förstår inte allting om Gud och Jesus och hela den där biten ;) (det kommer jag dock aldrig förstå fullt ut...haha.) men mina tankar utvecklas och förändras, och utvecklar och förändrar mig som människa och det är härligt att upptäcka tycker jag. Även fast det kan vara väldigt frustrerande ibland när tankarna snurrar in sig i varandra...

Ja, så om du är nyfiken på vad som ibland rör sig i mitt huvud så är det bara att följa mig här. Får se vart detta bloggande tar vägen. Om det tar för mycket tid, energi och fokus i mitt liv kanske jag lägger ner, men om det blir lite så där lagom så blir det nog gött! :) (smart skrivet om man vill ha trogna bloggläsare...not!)